En dag som lämnat avtryck
Dagens första möte var med en NGO som heter Nansen Dialogue Centre som jobbar med att främja fred och försoning genom dialog och utbildning i multi-etniska områden (hängde du med där?).
Detta var utan tvekan det möte som var allra mest intressant hittills för min del; hur kan man få grannar som levt sida vid sida en gång i tiden, sedan mördat varandra, att sedan möta varandra i en dialog och försoningsprocess? Låter mycket som Rwanda? Principen är densamma. En del säger att händelsen i Srebrenica där närmare åttatusen bosniaker, pojkar och män, dödades systematiskt är Europas Rwanda med tanke på antal dödsoffer på den korta tiden. Händelsen har på ett sätt klassats som folkmord genom åtalet av Kostic för folkmord i Srebrenica 1995. Viktigt är dock att man granskar alla parter i kriget som härjade då.
Jag märkte också en balansgång mellan att inte söka skyldiga i allt för stor omfattning, då detta inte får ta fokus från försoningsprocsessen, dialogen och gå vidare. Samtidigt är detta viktigt för att just folk ska kunna gå vidare, att ta reda på vad som faktiskt hände. Intressant var att han som höll i mötet, Goran, själv var Serb som blivit utdriven från nuvarande Kosovo men ändå inte lägger skulden på ett folk eftersom det var några stycken, inte fler miljoner som drev ut honom. Kort sagt, jag tror på deras arbete på alla sidor, alla fronter mellan allt folk, att gå vidare genom dialog - hur kan man förstå någon om man inte pratar med den?
En liten paratens, som jag inte tänkt på men som blev klart nu, är ju att Kosovoalbaner och Serber samarbetar i väldigt många frågor som rör samhället, vattenförsörjning, tullar, MEN dock tyvärr inte om politik.. Bara hoppas att den sista, enormt svåra pusselbiten kommer på plats i sinom tid.
En intressant kontrast mot detta var möte med en parlamentariker från SRS, det radikala partiet från Serbien som inte alls vill se Kosovo som självständigt utan det är och kommer vara en del av Serbien och detta ska uppås genom politik, inte vapenmakt som tur är. Hon hade principiellt inget emot amerikaner men det faktum att NATO bombade Serbien för att få slut på våldet mot Kosovoalbanerna sitter fortfarande kvar. Och på frågan om hon vill se Ratko Mladic, den mest efterlysta i Serbien som ledde folkmordet i Srebrenica, citerade hon SRS partiledare som nu står åtalad i ICTY och citerade "låt mig bli den sista som åtalas i ICTY". Hon och SRS ser inte ICTY som någon legitim domstol i internationell rätt utan som ett politiskt medel. Och säkerligen skulle nog inte SRS vilja lämna ut Mladic om dom visste var han gömde sig eftersom vissa supeprnationalister ser honom som en hjälte.
Avslutningsvis sa hon att SRS vill se en utredning om Srebrenica innan man börjar prata om folkmord. Kom sedan fram att hon tror på möjligheten att Franska säkerhetstjänsten iscensatte folkmordet där. Hon kunde inte svara på vad Frankrike skulle haft för motiv och anledning till det. Föga imponerade...
I alla fall.. 27 grader varmt nu, svettas även fast det är svart himmel. Dags att byta om för att besöka Plastic, en klubb på vattnet!
Avslutar med en bild på tre byggnader varav den i mitten visar på kontraster. Precis som dagen upplevts. Genom kontraster. Fan vad den här resan är intressant. Fortsätt skriv och läsa! Dobro vece!
Detta var utan tvekan det möte som var allra mest intressant hittills för min del; hur kan man få grannar som levt sida vid sida en gång i tiden, sedan mördat varandra, att sedan möta varandra i en dialog och försoningsprocess? Låter mycket som Rwanda? Principen är densamma. En del säger att händelsen i Srebrenica där närmare åttatusen bosniaker, pojkar och män, dödades systematiskt är Europas Rwanda med tanke på antal dödsoffer på den korta tiden. Händelsen har på ett sätt klassats som folkmord genom åtalet av Kostic för folkmord i Srebrenica 1995. Viktigt är dock att man granskar alla parter i kriget som härjade då.
Jag märkte också en balansgång mellan att inte söka skyldiga i allt för stor omfattning, då detta inte får ta fokus från försoningsprocsessen, dialogen och gå vidare. Samtidigt är detta viktigt för att just folk ska kunna gå vidare, att ta reda på vad som faktiskt hände. Intressant var att han som höll i mötet, Goran, själv var Serb som blivit utdriven från nuvarande Kosovo men ändå inte lägger skulden på ett folk eftersom det var några stycken, inte fler miljoner som drev ut honom. Kort sagt, jag tror på deras arbete på alla sidor, alla fronter mellan allt folk, att gå vidare genom dialog - hur kan man förstå någon om man inte pratar med den?
En liten paratens, som jag inte tänkt på men som blev klart nu, är ju att Kosovoalbaner och Serber samarbetar i väldigt många frågor som rör samhället, vattenförsörjning, tullar, MEN dock tyvärr inte om politik.. Bara hoppas att den sista, enormt svåra pusselbiten kommer på plats i sinom tid.
En intressant kontrast mot detta var möte med en parlamentariker från SRS, det radikala partiet från Serbien som inte alls vill se Kosovo som självständigt utan det är och kommer vara en del av Serbien och detta ska uppås genom politik, inte vapenmakt som tur är. Hon hade principiellt inget emot amerikaner men det faktum att NATO bombade Serbien för att få slut på våldet mot Kosovoalbanerna sitter fortfarande kvar. Och på frågan om hon vill se Ratko Mladic, den mest efterlysta i Serbien som ledde folkmordet i Srebrenica, citerade hon SRS partiledare som nu står åtalad i ICTY och citerade "låt mig bli den sista som åtalas i ICTY". Hon och SRS ser inte ICTY som någon legitim domstol i internationell rätt utan som ett politiskt medel. Och säkerligen skulle nog inte SRS vilja lämna ut Mladic om dom visste var han gömde sig eftersom vissa supeprnationalister ser honom som en hjälte.
Avslutningsvis sa hon att SRS vill se en utredning om Srebrenica innan man börjar prata om folkmord. Kom sedan fram att hon tror på möjligheten att Franska säkerhetstjänsten iscensatte folkmordet där. Hon kunde inte svara på vad Frankrike skulle haft för motiv och anledning till det. Föga imponerade...
I alla fall.. 27 grader varmt nu, svettas även fast det är svart himmel. Dags att byta om för att besöka Plastic, en klubb på vattnet!
Avslutar med en bild på tre byggnader varav den i mitten visar på kontraster. Precis som dagen upplevts. Genom kontraster. Fan vad den här resan är intressant. Fortsätt skriv och läsa! Dobro vece!
Kommentarer
Trackback
